Gerd Karin Nordlund

Det tar ett helt liv att bli människa (2021) - Del 3 i trilogin om Majken

Kära läsare - september 2021
Del 3 av min odyssé. 1976 började jag livsprojektet Röd gryning. Skilsmässa och ansvaret för döttrarna Nora och Ella, blev mors dag alla dagar. Gryningen ledde fram till förändrad självbild med en akademisk examen och till stunderna på bergklacken vid Väsjön i Viituna. Ave Maria!
Med en vänlig hälsning från Majken Berg

Upp ur jorden (2021) - Del 2 i trilogin om Majken

Majken Berg är nu 18 år. Efter tre års kvällsstudier i Stockholm, ska hon finnas till hands i jordbruket på Åland. Ingen frågar hur det har gått i skolan. Hon tänker på livets dråpligheter och utmaningar. Visst längtar hon efter att bli kysst, men smärtans hemort blir ländryggen efter bilolyckan. Det onda påminner om det medeltida tortyrredskapet sträckbänken.

Det magiska huset – en berättelse (2017) - Del 1 i trilogin om Majken

Majken Berg växer upp på Åland. Hon bor på en bondgård tillsammans med farfar och farmor, föräldrar och två äldre systrar.

När hon är två år, berättar farfar den ryskan folksagan Om hur björnen förlorade sin svans framför brasan en vinterkväll. Hon är sedan den kvällen fångad i berättelsers magiska kraft. Hon söker sig till olika rum i det stora huset. Majken vill ha tankero med upptäckarlust. Gamla tidningar på översta vinden, eller i vindskammaren med svartvita fotografier i ett album. I salen kan hon bege sig ut på resor. Hon lyssnar i snäckorna, som farfar har hämtat med sig hem från Amerika.

Hon längtar bort, men har också ett rikt liv omkring sig. Tillsvidare. När hon är 15 år är det dags att bege sig ut i världen.

Trädgård för ovana (2008)

Trädgården blev min tröst och läkning efter tre drabbande och oväntade dödsfall. Jag behövde stå under skuggan av träd i en park eller på en kyrkogård. Jag sökte upp platser, för att befinna mig i minnets stund och jag bodde i Tanzania och Kenya en längre tid. Jag kunde vistas i tankarnas vandring.

Jag längtade efter ljuset och när jag satt i trädgården under Stilla veckan i Musoma, fylldes jag av ljuset. Jag kunde förlåta mig själv.

Trädgård för ovana är en vandring i sorg och sökandet efter läkning.

Genom ett hål i väggen (1998)

Jag var ett mycket litet barn, när det fasansfulla hände. Fasorna i min kropp beskriver jag i en av dikterna som den osläckta elden. Jag hade upplevt något som barnet inte kunde berätta, men hela kroppen skalv.

Som vuxen har jag mötts med misstro, min historia har tagits ifrån mig. Genom att skriva poesi har upplevelsen förblivit min. Det är ett mirakel.